J E N N Y

Det finns alldeles för många ord samtidigt som det inte finns några, så.. hur börjar man?
Säger man det bara rakt ut eller ?
Att jag och Anton valt att gå skilda vägar?

Känns lite framfusigt men vi kör på det.

Jag och Anton har valt att gå skilda vägar.

Detta hände i måndags. Alltså snart 2 dygn sedan.

Han flyttade ut igår, ungefär 18 timmar sedan.
Jobbigt?
Ja självklart, sjukt jobbigt.

När jag vaknade imorse så var jag tvungen att lägga mig ner och sova lite till. Det är så ödsligt och tomt här, bara mitt täcke och min kudde ligger kvar i sängen. Det påminner mig om att det faktiskt bara är JAG som bor här.
Även fast man beslutar något sådant här under fredeliga och gemensamma omständigheter så är det ett helvete. Att lämna, i vårt fall, över 3 ½ bakom oss och gå vidare fast inte tillsammans.
Har man levt ihop så länge och tagit sådana stora steg tillsammans så blir allt bara ännu värre.

Just nu bor jag i VÅR lägenhet som vi flyttade in i tillsammans. Känns helt fel och konstigt.
Känns jobbigt att åka till jobbet eftersom att jag inte är mitt bästa jag för tillfället.

Och ja, jag vet att det blir bättre med tiden.

Att tiden läker alla sår eller något sådant.

Kanske tillochmed går fortare eftersom jag känner att vi gjorde det så bra?!
Vad vet jag. 

Jag och Anton har haft många bra år tillsammans med en massa roliga minnen. Känns skönt men samtidigt plågsamt att tänka tillbaka på.
Jag vet att både jag och Anton kommer få det bättre när all denna seperationsångest försvinner.

och jag vet att vi kommer vara goda vänner, eller jag hoppas.

Varför skriver jag allt det här?
Vet inte, för att folk ska veta att jag inte är "fullt fungerande" för tillfället, kanske.